Gede pergament 9 kvf. fod - 0,7-0,8mm

Pergament är ett traditionellt och hållbart skrivmaterial, som framställs av djurhud, vanligtvis från kalv, get eller lamm. Det skiljer sig från läder genom det sätt det behandlas på.

Tillverkningen av pergament är en noggrann process som inkluderar:

• Avhåring och rengöring: Huden avlägsnas från djuret och rengörs noggrant från kött- och fettrester.

• Kalkbad: Huden läggs i ett kalkbad under en period, vilket hjälper till att avlägsna hår och överhudslager.

• Sträckning: Efter kalkbadet sträcks huden ut på en ram (en "herse") under konstant spänning.

• Skrapning: Medan huden är sträckt, skrapas den med en böjd kniv (en "lunellum" eller "halvmånekniv") för att avlägsna rester av hår, kött och fett, och för att göra ytan jämn och enhetlig.

• Torkning och slipning: Huden torkas fortsätter under spänning. Därefter slipas den ofta med pimpsten eller krita för att skapa en slät och absorberande yta som är lämplig för att skriva eller måla på.

Egenskaper:

• Hållbarhet: Pergament är extremt hållbart och kan hålla i århundraden, vilket gör det idealiskt för viktiga dokument och böcker.

• Styrka: Det är starkare och mer motståndskraftigt mot rivning än papper.

• Återanvändbart: Förr i tiden kunde pergament tvättas och skrapas rent för att återanvändas (så kallade palimpsester).

• Textur: Det har en unik textur som ofta känns slät och lätt vaxartad. Man kan ofta fortfarande se spår av hårsäckar på ytan.

• Genomskinlighet: Pergament kan vara mer eller mindre genomskinligt beroende på tjockleken och djurarten. Veläng, en finare typ av pergament tillverkat av kalvskinn, är ofta mycket tunt och genomskinligt.

Den primära skillnaden mellan pergament och vanligt läder ligger i behandlingsprocessen och därmed i materialets egenskaper och syfte. Här är de viktigaste skillnaderna:

Garvning (eller avsaknad därav):

• Läder: Läder är alltid garvat. Garvning är en kemisk process (t.ex. med vegetabilisk garvning, kromgarvning etc.) som stabiliserar kollagenfibrerna i huden. Denna process gör lädret permanent motståndskraftigt mot röta, mjukar upp det och ger det en viss vattenavvisande förmåga. Garvningen "låser" hudens tillstånd.

• Pergament: Pergament är inte garvat. Det behandlas mekaniskt, främst genom att sträcka och skrapa huden medan den torkas. Det är en fysisk process snarare än en kemisk. Detta innebär att pergament fortfarande är hygroskopiskt (tar upp och avger fukt), vilket gör det känsligare för fukt- och temperaturförändringar än garvat läder.

Flexibilitet och Struktur:

• Läder: Är generellt mer flexibelt och mjukt än pergament, särskilt efter garvning och eventuell fettbehandling. Det behåller sin form och smidighet väl. Garvningen ger en mer öppen fiberstruktur som möjliggör mjukhet.

• Pergament: Är typiskt styvare och sprödare än läder. Det är tillverkat för att vara platt och stabilt för att kunna skrivas på. Fibrerna pressas och sträcks tätare samman, vilket skapar en hårdare och slätare yta. Det är också känsligare för att spricka om det böjs för skarpt eller upprepade gånger.

Yta och Tjocklek:

• Läder: Kan ha ett brett utbud av ytor (slät, grov, präglad, narvad) och tjocklekar, beroende på garvning, finish och djurart. Det kan färgas i många nyanser.

• Pergament: Har en mer enhetlig, slät och ofta ljus yta. Den är ofta ljusare eftersom den inte är garvad eller färgad på samma sätt. Spår av hårsäckar kan ofta fortfarande ses (den "köttsida" kontra "hårsida"), vilket kan ge en liten skillnad i jämnhet och utseende. Tjockleken varierar, men det är ofta tunnare än de flesta lädertyper.

Syfte och Användning:

• Läder: Används främst för produkter som kräver flexibilitet, styrka och motståndskraft mot slitage och fukt – t.ex. kläder, skor, väskor, möbler, bälten.

• Pergament: Framställdes historiskt specifikt som ett skrivmaterial. Dess styvhet och släta yta gjorde det idealiskt för att skriva, rita och måla på.

Kort sagt: Läder är ett kemiskt behandlat (garvat) och ofta fettbehandlat skinn, som är mjukt och hållbart för kläder och föremål. Pergament är ett mekaniskt behandlat (osträngt, skrapat, torkat) skinn, som är styvt och stabilt, specifikt designat för att skriva på.

Historiskt har pergament använts för:

• Manuskript och böcker: Före uppfinningen av papper var pergament det föredragna materialet för att skriva böcker, särskilt under medeltiden.

• Officiella dokument: Fördrag, lagar, diplom och kungliga privilegiebrev skrevs ofta på pergament på grund av dess hållbarhet.

• Konst: Det har också använts som underlag för illumineringar och målningar.

Idag används äkta pergament sällan för vanlig skrivning på grund av dess kostnad och den arbetskrävande tillverkningsprocessen. Det används dock fortfarande i specialiserade sammanhang, t.ex. för restaurering av gamla böcker, för konstverk eller för särskilt ceremoniella dokument, där äkthet och hållbarhet är avgörande.